Handbok för dig som ritar och bygger i WS TuneLab

1. Aktivera programmet och kontrollera modulerna

Starta Windows-programmet och använd den aktiveringskod du fått för programlicensen. Kontrollera därefter giltighet och modulåtkomst i programmets licensinformation. En tidsbegränsad provlicens kan vara inställd att börja gälla vid första aktiveringen. Kontrollera datumet som visas i stället för att utgå från när du fick koden eller laddade ned filerna.

Aktiveringskod, kontolösenord och mejlkod har olika uppgifter. Aktiveringskoden låser upp programmet enligt licensen. Kontot används bland annat när du ansluter till tjänsten för lådpass. Om programmet är aktiverat men lådpassfunktionen begär inloggning, använd Lådpass-menyn och logga in på kundwebben med det konto som licensen är kopplad till.

Om en modul är låst kontrollerar du licensens innehåll innan du felsöker projektet. Radera inte ritningar eller lokala projekt för att lösa ett åtkomstproblem. Behöver licensen ändras görs det genom licensadministrationen. När en ny programversion ska provas sparar du pågående arbete först och kontrollerar vilket versionsunderlag du öppnar efter omstarten.

2. Välj rätt startpunkt och namnge projektet

Utgå från den låda du ska bygga. För en enkel konstruktion väljer du slutet eller basreflex. För flera kammare använder du en lämplig bandpass- eller hybridmall. Kicklåda, hornlåda och fri CAD har egna arbetsytor. Den separata hornförstudien används för akustiskt undersökningsarbete och ska inte behandlas som en färdig kaplista.

Ge projektet ett namn som går att känna igen senare. Kund, element och huvudidé kan vara en bra kombination. Spara en första version innan du börjar jämföra större ändringar. Om du sedan provar ett annat element eller ett nytt portupplägg kan du spara det som ett tydligt alternativ och behålla originalet som referens.

Bestäm också vad som är låst i projektet. Är det yttermåtten, en målvolym eller en viss placering i bilen? Anteckna det innan du använder automatiken. När ett verktyg får ändra ett mått behöver du veta vilket mått som får röra sig. Då kan du bedöma om ett löst mål faktiskt passar uppgiften, i stället för att bara se att programmet hittat ett resultat.

3. Välj element och granska uppgifterna

Öppna elementbiblioteket och välj rätt modellvariant. Kontrollera impedansversion och antal element. Gå sedan igenom de uppgifter som används för simuleringen och de mått som används för monteringen. Om du arbetar med egna data, jämför dem med tillverkarens underlag eller de mätvärden du vill använda i projektet.

Ytterdiameter, håldiameter och monteringsdjup ska inte blandas ihop. Yttermåttet avgör hur nära andra element och kanter kan ligga. Hålet måste passa korgen. Djupet behöver rymmas tillsammans med port, stag och bakvägg. Granska därför elementbyten i 3D även när den nya kurvan verkar bra direkt.

Läs informationen om saknade, härledda eller uppskattade värden. Om en viktig uppgift saknas kan en viss analys vara otillgänglig eller bygga på ett antagande. Fyll inte bara i ett godtyckligt tal för att få fram en kurva. Spara hellre en tydligt märkt preliminär version och komplettera underlaget innan du använder den för ett tillverkningsbeslut.

4. Ange mått, material och användbart utrymme

Fyll i lådans huvudmått och skivtjocklek. Kontrollera om fältet avser ett yttermått, ett invändigt mått eller en fri öppning. Små missförstånd här följer annars med till både volym och kaplista. Titta på konstruktionens översikt efter ändringen så att formen motsvarar det du tänkt dig.

Jämför brutto och netto när arbetsytan visar dem. Element, portar, skiljeväggar och andra delar kan ta utrymme från luften i lådan. Om du behöver ange ytterligare volymavdrag ska de avse sådant som inte redan räknats med. Undvik att dra av samma komponent två gånger och kontrollera större avdrag mot den faktiska konstruktionen.

Ändrar du materialtjocklek, granska projektet på nytt. Invändigt utrymme, delar och portens förutsättningar kan påverkas även om lådan ser nästan likadan ut utifrån. Spara gärna en jämförelse före ändringen. Det gör det lättare att se om den nya tjockleken gav det du ville uppnå utan att skapa ett problem någon annanstans.

5. Arbeta med basreflexporten

Välj den porttyp som motsvarar hur du tänker bygga. Ange fria portmått och kontrollera hur längden redovisas i den aktuella arbetsytan. När automatisk avstämning används granskar du både resultat och geometri. Ett önskat frekvensvärde räcker inte om kanalen inte får plats eller om mynningen hamnar olämpligt.

Prova en ändring i taget. Börja exempelvis med portarea och följ därefter hur längd och volymbehov förändras. Titta på 3D-vyn och kontrollera avstånd till element, stag och väggar. Granska också den utvändiga mynningen i den verkliga installationen; täckskivor och andra delar runt lådan behöver inte vara med i projektets geometri.

När formen är rimlig går du vidare till simuleringen. Undersök portluften vid den drivning du tänker använda och jämför med ett sparat grundfall. Om du använder förlustinställningar ska du kunna skilja deras resultat från det ideala fallet. Skriv ned relevanta antaganden inför provbygget och kontrollera den verkliga avstämningen när lådan är färdig.

6. Bygg upp bandpass och hybrid stegvis

Välj först rätt koppling mellan kamrarna. Parallell och seriell sjätte ordningens bandpass har olika uppbyggnad. I hybrid väljer du en mall som stämmer med antalet inverterade element och eventuell frontgrupp. Kontrollera den visade topologin och 3D-bilden innan du börjar jaga ett visst kurvutseende.

Arbeta sedan med en kammare och öppning i taget. Håll ordning på vilket mått som hör till vilken del. Följ nettovolym, portarea, fysisk längd och de varningar som visas. Om automatiken inte når målen behöver du undersöka begränsningarna i konstruktionen; ett mål i ett inmatningsfält är inte ett kvitto på att det har uppnåtts.

När geometri och elementdata är på plats granskar du summakurvan och tillgängliga delbidrag. För hybrid kontrollerar du även gruppernas polaritet och drivning. Spara en version före större ändringar av gruppinställningarna. På så sätt kan du skilja en akustisk förändring från en förändring som i själva verket kommer från mer signal till en av grupperna.

7. Granska kick- och hornkonstruktioner

Ange elementantal och kontrollera hur fronten byggs upp. I kicklådan granskar du hörnportarnas fria öppningar och portväggarnas placering. I hornlådan granskar du framdel, mynningar, bakkammare och valbara portlösningar. Använd både perspektiv och raka vyer för att förstå vilka delar som överlappar varandra i bilden.

Läs konstruktionsdetaljerna för just ditt valda utförande. Ändringar i hals, framkammare eller sidobitar kan påverka både resultat och tillverkning. Kontrollera kapvinklar och delar innan du lämnar över ett underlag. En akustisk resonans som visas i modellen behöver inte vara samma sak som en tydlig topp i den totala ljudtryckskurvan.

Använder du den separata hornförstudien börjar du med profil, mått och elementunderlag. Spara det som en studie och planera den vidare geometriska konstruktionen separat. När resultatet ska användas i ett verkligt bygge behöver antagandena prövas med mätning. Undvik att presentera förstudien som ett färdigt, mätverifierat högtalarsystem.

8. Läs ljudtryckskurvan med rätt drivning

Öppna simuleringsvyn och kontrollera vilken signal som används. Granska spänning eller effekt, elementkoppling och aktiva filter innan du tolkar nivån. Läs också vilken referens ljudtrycket avser. Ett kupéläge och ett fristående referensläge är inte samma jämförelse, även om båda visar decibel.

Spara ett grundfall med ett begripligt namn. Ändra därefter en parameter och jämför inom samma frekvensområde. Om du vill jämföra två lådor, se till att skillnader i signalbehandling inte råkar dominera resultatet. Markera tydligt om du avsiktligt jämför två olika systeminställningar i stället för två konstruktioner under samma villkor.

Titta på hela det område där lådan ska användas. En högsta punkt säger inte hur bred responsen är eller vad som händer nära delningen. Anteckna vad du försöker förbättra och kontrollera sedan om ändringen gör det. På så sätt blir jämförelsen ett beslutstöd och inte bara en serie kurvor som är svåra att komma ihåg efteråt.

9. Kontrollera rörelse, portluft och impedans

Växla från ljudtryck till de belastningskurvor som finns för arbetsytan. Börja med konutslag och jämför mot angivet Xmax när det finns. Granska portlufthastighet i portade konstruktioner och elektrisk last där impedanskurvan erbjuds. Saknas en viss storhet ska den inte antas vara kontrollerad av en annan graf.

Använd samma drivning som i ljudtrycksjämförelsen. Om nivån ändras mellan graferna blir det svårt att dra slutsatser om en viss konstruktion. Prova därefter den förändring du överväger, exempelvis ett annat högpass eller ett större porttvärsnitt, och följ både den avsedda förbättringen och eventuella nackdelar.

Skilj beräknade gränser från en garanti för verklig drift. Termiska förhållanden, musiksignal, förstärkarbeteende och byggdetaljer behöver också vägas in. Använd resultatet för att välja vad som ska testas och hur det ska dokumenteras. Om du lämnar en rekommendation till kunden, skriv vilka inställningar den gäller så att kurvan inte används utanför sina förutsättningar.

10. Prova filter, EQ och elementkoppling

Kontrollera först elementens serie- och parallellkoppling. Därefter ställer du in signalen och provar högpass, lågpass och EQ där arbetsytan erbjuder det. Spara ett ofiltrerat eller tidigare godkänt fall som referens så att du kan se vad varje ändring faktiskt gör.

Ändra inte alla filter samtidigt. Börja med den funktion du behöver, exempelvis skydd mot stora rörelser under användningsområdet. Granska sedan ljudtryck och konutslag igen. När delningen ändras behöver du också tänka på den andra delen av systemet. En enskild lådas kurva säger inte ensam hur övergången till nästa register blir.

För hybrid med separat gruppdrivning kontrollerar du inställningarna för varje grupp. Spara tydliga namn så att det framgår vilken variant som har vilken drivning. När du valt ett arbetsfall skriver du rekommenderade inställningar i projektets överlämningsunderlag. Kunden ska inte behöva försöka återskapa en inställning genom att gissa från en skärmbild av en kurva.

11. Lägg in bilen och undersök kupéalternativ

Öppna fordons- och kupéverktygen och ange mått som stämmer med installationen. Skilj lastutrymmets mått från den kupégeometri som används i en akustisk uppskattning. En färdig mall är en startpunkt att kontrollera, inte en uppmätning av just din bil. Spara dina verkliga mått och anteckna vilka värden som fortfarande är uppskattade.

I hybridarbetsytan kan kopplad kupébelastning aktiveras när projektets förutsättningar stöds. Kontrollera uppgifterna om B-vägg, kupéform, dörrar och läckage. Prova ett alternativ i taget och håll resten av projektet oförändrat. När kupéläget aktiveras ändras innebörden av ljudtrycksresultatet, så jämför inte siffrorna som om referensen vore oförändrad.

Läs frekvensriktmärket i visningen. Resultat utanför modellens relevanta område behöver behandlas som extrapolation. Verktyget visar inte varje lokal resonans eller nivån vid en viss mikrofon i bilen. Använd jämförelsen för att planera provningen och komplettera med mätning i den riktiga installationen. Spara gärna ett kupéläge av och ett på för att hålla jämförelsen tydlig.

12. Undersök panelrörelse och material

Öppna Material & paneler i en arbetsyta som har panelanalys. Välj materialexempel eller ange egna materialuppgifter. Kontrollera skivtjocklek, densitet, styvhet och dämpning. Exempelvärden ska ersättas eller bedömas mot det material du faktiskt tänker använda, särskilt när två skivprodukter skiljer sig mycket åt.

Välj frekvens och granska tabellen över bedömda paneler. Du kan visa en panel på 3D-lådan och växla färgvisning mellan rörelse, böjspänning och form där det stöds. Kontrollera enhet och färgskala. Den förstärkta animationen är en illustration; läs de numeriska värdena för att bedöma storleken på den beräknade rörelsen.

Spara en före-jämförelse innan du provar material eller tjocklek. Kör frekvenssvepet för att se var topparna finns inom valt område. Granska vilka paneler som inte bedömts, exempelvis hålförsedda delar. Ett bra resultat för de bedömda fälten betyder inte att hela lådans hållfasthet har verifierats. Använd rapporten för konstruktionsjämförelse och dokumentera antagandena med den version du väljer.

13. Bedöm stag och tjockleksalternativ

När stagning ingår i projektet kontrollerar du både geometrin och hur stöden behandlas i analysen. Välj om panelmodellen ska använda kantstöd eller de kontaktlinjer som stöds som idealstyva stöd. Ett stag i en ritning behöver ha riktig kontakt i bygget; den praktiska fogen avgör om det arbetar som du tänkt dig.

Prova tjockleksverktygen från ett sparat grundfall. Jämför beräknad rörelse med skivvikt, nettovolym och de mått som ändras. Om du använder sökningen efter en tjocklek ska du läsa resultatet tillsammans med ditt valda rörelsekriterium och bedömningstäckningen. Det är inte ett allmänt godkännande av materialet för varje belastning.

Gå tillbaka till port och elementplacering efter en större förändring. En styvare lösning kan samtidigt minska användbart utrymme eller göra monteringen svårare. Spara det alternativ som fungerar som helhet och ta med en tydlig beskrivning av stagningen i byggunderlaget. Kunden eller verkstaden behöver förstå hur delarna ska ansluta, inte bara vilken tjocklek de har.

14. Använd 3D och fri CAD för passning

Granska projektet i perspektiv och minst en rak vy. Växla genomsiktlighet där det finns och följ portkanalerna genom lådan. Kontrollera elementens baksida, urtag, skiljeväggar och åtkomst för montering. Om arbetsytan erbjuder snittvisning kan den hjälpa dig att se en detalj som annars döljs av flera ytor.

I fri CAD börjar du med huvudformen och bygger sedan vidare med paneler och placeringar. Kontrollera konturer och vinklar innan du fyller konstruktionen med detaljer. För baljor och utrustningsfack är serviceåtkomst och avskiljning viktiga att bedöma tillsammans med volymen. En snygg yttre form räcker inte om en komponent inte går att montera eller ta ur.

Använd verkliga komponentmått när projektet närmar sig tillverkning. Kontrollera även sådant som inte ingår automatiskt, exempelvis terminaler, kablar, tätningar och infästningar. Spara en version efter passningsgenomgången. Då finns en tydlig skillnad mellan ett tidigt formförslag och det underlag som har gåtts igenom för att byggas.

15. Samla flera delar i ett systemprojekt

Öppna systemarbetsytan när du vill arbeta med flera register tillsammans. Lägg in de delar som ska ingå, exempelvis baslåda, middlådor, horn och diskanter. Kontrollera varje dels underlag innan du tolkar summan. Ett ofullständigt delprojekt blir inte mer tillförlitligt bara för att det ingår i ett större system.

Gå igenom filter, nivåer och den valda observationspunkten. Spara ett grundförslag och prova sedan en ändring i taget nära de övergångar du vill förbättra. Om importerade kurvor används behöver du kontrollera deras källa, enheter och referens. En uppmätt kurva och en simulerad kurva kan behöva olika behandling för att jämförelsen ska vara meningsfull.

Dokumentera vilka delar som ändrats innan du lämnar över ett nytt förslag. Om ett element byts eller en låda byggs om, gå tillbaka till både delprojektet och systemets inställningar. Systemvyn är ett underlag för utveckling och injustering; den ersätter inte en mätning av den färdiga installationen på plats.

16. Ta fram kaplista, PDF och bearbetningsunderlag

Spara den version som ska tillverkas och öppna Byggunderlag eller Ritningar / PDF. Kontrollera delantal, färdigmått, tjocklekar, urtag och vinklar. Jämför hålplaceringarna med elementets riktiga data. Använd delarnas beteckningar för att följa dem mellan lådöversikt och enskild panelvy.

Öppna utskriftsförhandsvisningen innan du skriver ut eller sparar PDF. Kontrollera att alla delar finns med och att måtten går att läsa. Utgå från de angivna måtten; en panelvy på en sida är inte automatiskt en fullskalemall. Om underlaget ska vidare till en verkstad, ange projektnamn och version så att gamla utskrifter inte blandas med nya.

Vid DXF eller CNC-export granskar du först att den aktuella paneltypen stöds. Öppna sedan underlaget i ditt bearbetningsflöde och kontrollera enheter, konturer och urtag. Verktygsdiameter, kompensation, fastspänning och körordning bestäms där. Gör verkstadens vanliga kontroll innan skärning; en korrekt exporterad kontur säger inte i sig hur den ska köras i en viss maskin.

17. Skapa ett lådpass åt din kund

Spara ritningen och öppna Mina projekt. Välj Skapa lådpass vid den version som kunden ska få. Konstruktion och namn följer med från det sparade underlaget. Kontrollera att du är inloggad mot kundwebben med ditt licenskopplade konto om funktionen begär autentisering.

Skriv kundens mejladress och kontrollera stavningen. Fyll i operatörsanteckningar om du vill lämna en fri beskrivning. Under monteringssteg skriver du ett steg per rad. Använd de separata fälten för delning och filter, förstärkare samt inkoppling när du vill ge tydliga inställningsrekommendationer. Ange sådant du själv har valt och kan förklara för kunden.

Skapa lådpasset och följ informationen om inbjudan. Kunden kan använda ett befintligt konto eller skapa ett med rätt mejladress efteråt. Kunden behöver ingen programlicens. Ditt fortsatta arbete i projektet ändrar inte automatiskt det överlämnade originalet. Kontrollera därför underlaget innan du delar det, särskilt när en tidigare version redan har lämnats till samma kund.

18. Spara, synka och följ upp

Använd tydliga versionsnamn när du passerar viktiga steg: första förslag, passningskontroll, tillverkningsunderlag och överlämnat original. Exportera egna säkerhetskopior av viktiga projekt. En fil som sparats lokalt och en version som synkats till servern är två olika saker, särskilt efter ett avbrott i anslutningen.

Ritningssynk är separat från kundens lådpass. När du aktiverar synken informerar programmet om att ritningarna överförs och är åtkomliga för WS TuneLabs ägare. Kontrollera synkstatus innan du räknar med att senaste versionen finns på servern. Kunden får bara det lådpass du tilldelar, inte automatiskt alla dina arbetsversioner.

När lådan har byggts återkommer du till projektet med mätningar och erfarenheter. Anteckna avvikelser från ritningen och de inställningar som användes vid provningen. Då kan nästa revision utgå från ett verkligt underlag. Det är också ett bra tillfälle att förtydliga kundinstruktionerna: vad ska ställas in, vad ska kontrolleras och vilken version av konstruktionen gäller rekommendationen?

19. Gör en sista genomgång före överlämningen

Öppna den sparade versionen igen och följ underlaget i samma ordning som mottagaren kommer att använda det. Börja med översikten, fortsätt med delarna och läs monteringsstegen utan att förlita dig på sådant du minns från arbetet. Komplettera en instruktion om den kräver kunskap som bara finns i ditt huvud.

Kontrollera särskilt kundens mejladress, projektets namn, måttenheter och rekommenderade inställningar. Om ett värde fortfarande är preliminärt ska det framgå. För ett provbygge kan du skriva vad som behöver mätas innan slutliga inställningar bestäms. En tydlig överlämning gör det lättare för kunden att ställa rätt frågor och för dig att följa upp resultatet efteråt.